Söta frögömmor av återvunnet papper

seeds01

Finaste gå-bort-presenten så här i blomstertider är hemgjorda frögömmor att plantera direkt i rabatten eller i en vacker kruka. Vi klippte och rev sönder gamla tidningar, äggkartonger och servetter som sedan fick ligga i  blöt och svälla till en härligt kladdig pappersmassa. Efter en lång stunds geggande var det dags att krama ut vätskan och forma pappersmassan i pepparkaksformar. Lägg på de fröer ni vill ha på era gömmor och låt torka på en tidning. Vi blandade fröer från olika ettåriga sommarblommor och försökte välja sorter som varierade i höjd och passade fint ihop i färg. Känner man sig mer sparsmakad håller man sig till en och samma sort.

Efter ungefär ett dygn inomhus var våra frögömmor torra och redo att antingen redo att ge bort eller använda själva. Vi ville så klart testa och se om vi hade valt fina fröer så vi planterade några och sparade resten att ge bort nästa gång vi blir bjudna på saftkalas hemma hos grannarna. Tänk så glada de kommer att bli!

seeds07

seeds02 seeds03 seeds04
seeds08 seeds05 seeds06

Memory av återvunnen kartong och stuvbitar

memory01

Jag fick den stora äran att vara barnvakt åt Smillas bästa kompis Casper och hans lillasyster Alva för några dagar sedan. Förutom alla barnvaktares bästa vän, film på valfri mediaspelare, hade jag med material till att göra ett helt eget memory som vi sedan kunde spela tillsammans.

Jag anser själv att jag har ett hyfsat bra minne. Jag minns till exempel att jag var riktigt bra på memory när jag var liten, och ofta slog mina föräldrar och andra äldre motspelare. Man kan så klart spekulera i huruvida de lät mig vinna med flit eller inte, men jag måste erkänna att jag är imponerad över barns fenomenala förmåga att minnas saker så det lutar nog åt att jag var ganska så vass ändå. Det gäller både spel och andra minneslekar, och när mamma eller pappa har lovat glass till efterrrätt på en tisdag. Att minnet blir sämre med åren blev plågsamt tydligt då jag fick storstryk nästan alla omgångar vi spelade. Vi kan väl låtsas att det i alla fall var med flit.

memory02

Vad behöver man rota fram ur skåpen för att lyckas med detta fantastiska hantverk då undrar ni? Inga konstigheter alls svarar jag. Några gamla kartonger, stuvbitar från olika sömnadsprojekt, en sax och lim.

Vi klippte ut lagom stora bitar av kartongen, där vi sedan limmade fast lika stora bitar av tyg på ena sidan. Två stycken likadana tygbitar på två bitar kartong så det blir möjligt att få ett par. Eftersom vår minsta medspelare Alva inte ens är två år fyllda valde vi att inte göra så många olika motiv. Vi har kartongbitar sparade, så när vi spelar nästa gång kan vi utöka samlingen med några flera om vi känner att vi börjar bli riktigt duktiga. Vi använde vanligt limstift som torkade fort, ritade några streck på baksidan av kartongbitarna bara för att det var fint och sedan började vi spela.

Ibland får jag en känsla av att vi slår knut på oss själva i våra försök att sysselsätta våra barn med den ena leksaken eller spelet mer komplicerad än den andra. Ändå verkar det som att det är de små, enkla sakerna som de uppskattar mest och kan hålla på och leka med längst av alla. Vilken tur att de har det inom sig ändå, förmågan att uppskatta det lilla, när vi vuxna verkar ha så lätt att glömma vad som är viktigt.

memory05

Måla med lim och salt

salt01Ledsnar man på det vanliga kluddandet med färg och pensel kan man alltid skoja till det lite genom att göra upphöjda motiv att färglägga. Som vanligt är det busenkelt och kräver inte särskilt många material.

  • Papperslim
  • Salt
  • Papper
  • Färg
  • Pensel

Börja med att rita de motiv ni önskar på pappret. Ta gärna en rejäl bit eftersom det i vanlig ordning riskerar att bli väldigt kladdigt. När ni är färdiga öser ni på generöst med salt där ni har limmat. Se till så det täcker ordentligt på kanterna. Vi passade på att skaka på konstverket och skapa lite sköna rytmer när vi ändå var i farten. Lägg det sedan åt sidan och låt det vila en stund.

salt04

När det har torkat är det dags att hälla av överflödigt salt och sen börja måla. Om man som oss gillar att återvinna saker går det bra att spara saltet och använda det till att göra trolldeg  vid ett senare tillfälle.

Smilla tyckte nog egentligen att det roligaste var att få måla med lim och sen äntligen få ösa på ordentligt med salt som hon aldrig får göra på maten, men det var även kul att skvätta färg på våra motiv och se hur den sögs upp och spred sig mellan saltkristallerna. Knepet är att ta ordentligt med vatten i penseln så det blandar sig på pappret. Jag rekommenderar dock inte att slicka på motiven som vissa av oss testade att göra. Av minen att döma var det inte en helt angenäm upplevelse. I övrigt tycker jag absolut att ni ska testa!

salt02 salt03 salt05